ur "Argussviten"

I

rullar ut kartan över den här världen
ser inga människor på satellitbilderna

alla som inte rör sig sover
på kvällen kommer alla rösterna tillbaka

världen står aldrig stilla
världen står aldrig stilla



II

Solen går ner över alla länder och vi sitter och blickar ut över staden, med alla skuggorna, ljuden och lukterna som tränger upp från gatorna därnere, vimlet av människor och liv som aldrig avtar, röster, samtal, sånger som aldrig tystnar, leenden, skratt och skrik som ständigt håller oss vakna… natt efter natt.

Någonstans därnere finns alla dom ensamma, övergivna, barnen som gråter sig till sömns (om inte tårarna redan tagit slut), bedövar sin hunger med hat (om inte hungern redan tagit slut), ropar ut sin längtan efter värme (om inte skriken redan tagit slut)…

Inatt
Nu
Här
Omkring
Oss





III



- Antingen i Haifa, på Västbanken eller i Ramallah.
- Dom steker oss.
- Månen har gått ned nu och stjärnan fladdrar för vinden.
Midnatt är passerad. Tiden rinner och jag ligger ensam.
Alltid ensam nu.

Hur länge orkar vi
uthärda
det här livet?

Striderna böljar fram över kontinenterna
Döden förflyttar sig som ett kors på kartorna



IV

De snabbt tillkallade militärfordonen river upp moln av damm som hindrar de förbipasserande att se vad det är som egentligen pågår.
Vi sitter på ett café en bit bort och känner doften av rök och död komma över oss. Gatan fylls av kaos och förvirring.
De skadade bärs bort på provisoriska bårar och passerar oss på några meters avstånd. Efteråt minns jag bara flickans hår, som ligger som en röd gloria runt hennes huvud.
Två bortsprängda ögonblick som bränt sig kvar i minnet.





V

ta in alla ljud utanför
ta in bilarnas brus och fötternas rytm
ta in ansiktet på den förbipasserande flickan
ta in hennes hår och kappa
ta in alla dofterna
ta in en saga om prinsessan och kungariket
ta in alla drömmarna under ensamma nätter
ta in alla tomma rum och människorna som lämnat oss
ta in
ta in
ta in




VI

håret ligger som en ljusring
på den mjuka kudden

någonstans därute i decembernatten
andas universum



VII

en tanke. en rörelse.

kanske befinner vi oss någon annanstans
kanske är vi bara luft någon annan andas
kanske är vi bara en dröm någon annan drömmer

allting runt omkring oss




VIII

oktober

hela parken är täckt
av gula & röda & regnbågens
alla färger

löv virvlar upp & lever
likt fåglar som lämnar landet